Ja...tänkte skriva om vad jag känner att "jobba" som hästfotograf. Från början tyckte jag det var riktigt roligt, inspirationen flödade, åkte på alla tävlingarna jag bara kunde hitta skjuts till. Fotade och fotade ännu lite mer. Livet lekte, jag utvecklades i en otrolig hastighet. Detta var säsongen 2009..Då fanns det inte så mycket systemkameror eller i de prisklasserna som det finns nu. Utvecklingen på kamerorna har bara skjutit i taket så nu kan faktiskt alla äga en hyfsat bra kamera.

 

Nackdelen med detta är att fler och fler får sina bilder av kompisar som ändå har en hyfsat bra kamera och kanske tar kompispriser. Detta gör att själva branchen inte blir lätt eller gör den riktigt rättvis. Det är skillnad på bild och fotografi, En bild är en bild tagen av någon som kanske inte riktigt tänker på det tekniska utan för att få minnen i fysisk form. 

 

Ett fotografi, det är något som jag anser de utbildade eller åtminstånde väldigt duktiga hobbyfotograferna tar. De som lägger ner mycket tid på komposition och inställningar och förberedelser på sina bilder. De ser till att alla inställningar blir så perfekta som möjligt och med bästa kvalite. Men fotograferingen är ett dyrt intresse som kräver och sväljer pengar i mängder. 

 

Så för att det ska gå runt behöver man ta ordentligt betalt, annars går man back. Detta gör att när mindre barn/ungdomar som säljer bilder för kanske t.ex. 25kr försämrar marknaden, och fler och fler tror att bara man har en systemkamera så kan man sälja bilder och att man KAN fotografera. Detta är enligt mig en jobbig situation. Visst kan man ha kompispriser men nu ser jag mest fotograferingen, speciellt med hästar med blandade känslor. Jag är inte lika driven, åker knappt på några tävlingar alls.

 

Varför? Jo för att det är så många som har vänner eller äger egna systemkameror som ändå ger hyfsade bilder. Då känner många att de inte behöver köpa bilder och jag kan förstå detta. Så blandade känslor då jag kanske inte heller skulle köpa en bild om jag kände att det duger. Men som fotograf känns det surt. Jag sålde en hel del från början, nu säljer jag inga bilder i stort sett. Från att gått uppåt i försäljningen till rakt ner till botten. 

 

Detta gör att jag ifrågar sätter min kunnighet, min kvalite på bilderna, mina inställningar och det är inte roligt. Jag vill kunna fota för skoj skull. Nu är det mer att jag åker på tävlingar för att kolla men tar med kameran bara för att jag vet att något ekipage brukar fånga min blick så jag vill helt enkelt få med detta på bild.

 

På grund av denna negativa trend så ifrågar sätter jag också mina vänner ibland. Jag vet andra som fotar i Dalarna som har vänner som pratar om en. Då frågar jag mig, varför kan inte mina vänner råka nämna mig om deras vänner som inte jag känner vill boka en fotograf? Är jag inte tillräckligt bra för att nämnas? Så många tankar och jag känner mig riktigt emo när jag i frågar sätter mina kompisar för att de inte hjälper mig med "marknadsföring". Ingen rolig känsla så allt är bara ett virrvarv. Ska jag fortsätta fotografera hästar? Borde jag? Är jag tillräckligt bra? Varför frågar ingen? Jag har trots allt varit runt på nästan alla Dalarnas ridklubbar och fotat genom dessa år. Det är många som vet vem jag är, har en fotojacka med min hemsideadress och mitt namn. Men ingen pratar med mig, frågar om bilderna blir bra. De bara kollar och frågar på fb om jag fick några bra bilder.

 

Sen händer inget mer. Jag har mer än bara denna hobby, en högskoleutbildning som tar min tid och jag kan inte springa efter folk och fråga om de vill köpa bilder. Vill inte lägga mig i och försöka få folk att köpa bilder. Är dessutom ingen öppen människa av mig på det sättet. Så allt snurrar. Funderar på att dra ner hästfotograferingen ännu mer, för nu har jag säker närmare 50.000 hästbilder som bara ligger och tar plats, men har inte hjärta att radera dem för jag ser min egna utveckling samtidigt och vissa är riktigt bra.

 

Önskar i alla fall ibland att mina vänner skulle kunna nämna mig bara någon gång. Behöver hjälp att komma igång, för nu känns det rätt onödigt att åka och fota en tävling eftersom ingen köper längre...

Så detta är mina tankar nu och om ni undrar varför jag kanske slutar nu, imorgon eller om någon måndag så vet ni...